Ett hav av nonsens

Så jag känner mig inte helt pepp på att dra ut i skogen ett år om jag ska vara helt ärlig. Det är roligare att ha sex, slåss och supa. Rent instinktivt sådär. Jag börjar seriöst tvivla på det här med det militära.



"I know that if we were all that we ever had, that's more than most people ever have"


- Scared , Albert Hammond Jr

Den finns på en skiva jag fick. Det ni! Inte många som får.. Eller nåt. Min är bäst i vilket fall som helst.

Det var fint väder igår, riktigt fint faktiskt. Så jag släpade ut min kära vän på promenad i stadens allra första vårdag. Som alltid gladdes jag och änderna åt varandra där vi följdes åt i och vid strömmens våryra. Jag vet inte vad det är med just änder men dom gör mig genuint glad ända in i hjärtat! När dom dyker, kvackar, landar i vattnen, ruskar vatten ur fjädrarna, jagar varandra och min absolut favorit, när dom vaggar på land!
Missförstå mig nu inte, det är inte så att jag har lust att interagera med dom på något sätt eller mata dom. Gud nej! Jag blir nästan lite ledsen om dom vaggar fram och vill ha mat. Det bästa är när dom helt enkelt skiter i ens närvaro och bara går runt med sina roliga fötter och lever ankliv.

Hur som helst! Tillbaka till ämnet.
Det vankas vår! Helt klart! Det är nästan läge för att skaffa hem lite tulpaner och vänta på snödroppar. Nästan. Våren är ju inte här på riktigt förrän min födelsedag. Och detta är inte någonting jag har hittat på själv utan så är det. Alla vet det innerst inne. Ingen vår innan april! Så för första gången på många år längtar jag lite till min födelsedag. Tulpaner, vårdoft, flyttfåglar, folk som börjar le, videung på borden, påsk, barn som spelar fotboll, gräslukt, löv, första gången man kan gå ut utan att frysa, ljus och liv!
Jag längtar efter liv, helt enkelt.

Det var i sanning enormt länge sen jag var såhär mörbultad som jag är idag. Eller inatt snarare. Känslan av att inte ha en icke-öm del på kroppen är ganska svårförklarad för den som aldrig slagits ordentligt.
Det känns ändå bra på något sätt när man vaknar i exakt samma ställning som man somnade av den enkla anledningen att man inte kunnat röra på sig under natten. Då har man kämpat.

Och nu har jag städat också, så jag förväntar mig en belöning någon gång under dagen. Helst i form av en hundvalp, men det kan gå med en katt också. Om det verkligen inte går med en hund, men då ska det vara en jääävligt bra katt.

Jag tittade just på en karta över Sverige och kände paniken sprida sig. Det kostar på att drömma.

Oh djees.



Satt och glodde på folks presentationer osv på känt gay-community när det plötsligt slg mig hur lycklig jag är att inte leta efter någon att vara kär i eller ha sex med!
Alla människor som hattar runt och slickar varandra i öronen för att tre sekunder senare tvärvända och förnärmat muttra något om integritet. Integritet förresten. Lustig grej det där. Alla nordbor verkar ha problem med balansgången mellan att vara tillknäppt och att, som tidigare nämnts, slicka en främmande människa i örat. Andra människor runt om i världen verkar kunna har en någorlunda jämn balans där man kan prata om sig själv och sitt liv utan att förvänta sig att bli biten i halspulsådern och möjligen kindpussa folk man tycker om på krogen. Men neeeejneeej. Här i Sverige är det närhetsdjungelns lag som gäller! Har man inte flickvän eller pojkvän som man trycker upp mot närmsta stolpe så är man allmänt villebråd för random upphånglingar av antingen en full snubbe som är ute med sina likadana killkompisar eller en salongsberusad brud som vill prova på något nytt. (Går självklart att vända på schteken för er pojkar och andra som läser detta).
Detta gäller såväl på krogen såsom på intranätet. Men det är ju bara min uppfattning. Sen kanske inte ni är lika poppis som jag är. Höhö, eh.

-Och det är därför jag inte gillar folk. Eller va?

Nej nu var det ju inte riktigt så jag menade. Eller jo, det var det ju. Folk är idioter. Men det är sånt mamma har lärt mig att säga på finska och lite tyst (och många andra saker ska man vara lite tyst med har jag lärt mig. Till ex om någon är ful, eller snygg för den delen! eller annorlunda! Eller att jag tycker tjejer är bättre än killar. På det hela taget så kan man väl sammanfatta det med att jag ska vara mindre homo och mer nertonad. Men jag förstår henne till fullo. Jag kan vara ganska rå.). Nu svamlas det fritt! Jajjemen!
Tillbaka till ämnet! Vad jag nog kanske ville ha fram där någonstans är nog att jag tror det skulle gynna alla om vi kanske skulle kunna balansera vår känsla för privatliv och det där med närhet lite bättre. Ungefär.

Och! Det finns au contraire vad må ha sagts folk som är mer gay än jag! Tjejer i synnerhet! Det är nästan lite läskigt. Man behöver ju kanske inte klippa sig semi-kort, färga håret svart, pierca läppen och ögonbrynet och gå runt med blingbling i form av den feminina symbolen (ni vet vilken jag menar) så fort man tittat på en tjej kanske? Men å andra sidan,
VEM ÄR JAG ATT DÖMA? Jävla veteranflata för satan, känner mig nästan lite pensionärig när jag ser småbrudarna ragga på varandra med sina ringar i näsan och converse. Länge leve mångfalden!
Weeei schizoschhizoschizo! Well bingbing.

Nejfan nu räcker det. Bara för att jag är uttråkad och ensam.


Kontentan för er som inte pallade läsa var att jag inte orkar med den svenska parningsleken. Och att nykläckta flator ser likadana ut. I stort sett.




Over and out. (Och Gabel om du läser det här kan du väl ringa mig för jag glömmer ringa dig hela tiden! Pusspuss)

Alla säger samma sak. Alla tittar förståndigt och viftar sina förnuftigheter framför ansiktet på mig. JAGVETJAGVETJAGVET!!
Fan låt mig vara! Säg något jag vill höra istället! Jag ser inte er träna på att leva isär och leva ut era drömmar på olika sidor jorden. Varför ska just vi vara dom som ska göra allt så förbannat svårt? Jag önskar att det inte behövde vara så jävla drastiskt jämt. Även om du säger att det inte är så stort så ser jag i dina ögon att det är större än du vill medge, för att inte tala om hur hela jag skriker av saknad så fort jag ens tänker tanken på inte få sova med dig på flera månader.

Ibland hatar jag mitt tjocka pannben mer än någonting annat här på jorden. Skulle vilja springa in med huvudet först i en betongvägg för att bli av med skiten.



Stäng inte ute mig snälla.