Ett hav av nonsens

Alla säger samma sak. Alla tittar förståndigt och viftar sina förnuftigheter framför ansiktet på mig. JAGVETJAGVETJAGVET!!
Fan låt mig vara! Säg något jag vill höra istället! Jag ser inte er träna på att leva isär och leva ut era drömmar på olika sidor jorden. Varför ska just vi vara dom som ska göra allt så förbannat svårt? Jag önskar att det inte behövde vara så jävla drastiskt jämt. Även om du säger att det inte är så stort så ser jag i dina ögon att det är större än du vill medge, för att inte tala om hur hela jag skriker av saknad så fort jag ens tänker tanken på inte få sova med dig på flera månader.

Ibland hatar jag mitt tjocka pannben mer än någonting annat här på jorden. Skulle vilja springa in med huvudet först i en betongvägg för att bli av med skiten.



Stäng inte ute mig snälla.