Ord har ju alltid varit min grej
Språk! Språk! Språk!
Allt jag tänker på är nya ord som liknar gamla. Meningsuppbyggnaden i det här språket är för mig en gåta. Grammatiken ska jag lära mig via youtube. Bäst pratar jag när jag är full, när jag sjunger eller när jag ger upp.
Katterna förstår vad jag säger men de är relativt ensamma om det. Jag som trodde jag var bra på språk men allt som kommer ur min mun är en enda soppa av olika oljud som skulle kunna innebära vad som helst. Att uttrycka sig är tamigfan en gåva som har sluppit undan mig. Mitt modersmål känns helt meningslöst, mitt riktiga modersmål ligger så långt bak i tiden att ingen som är född efter 1950 känner igen orden som kommer ur min mun. Jag tror jag pratar så att någon förstår ibland tills den klassiska huvudskakningen kommer, jag är S T U M.
Jag väntar på nästa period med spänning, perioden där jag kan börja använda orden jag förstår i EGNA meningar.
Kommentarer
Trackback