Ett hav av nonsens

.. My name is stereo Mike



Världens bästa grej vore om man kunde spara ungdom till senare. Jag skulle kunna ta lite vuxenliv nu. Räkningar, ungar, jobb yadayada i väntan på nästa grej. Och sen när man är mitt uppe i skiten om 25 år kan man få komma tillbaka hit.
Fast det kanske inte vore så jävla topp ändå. Jag skulle gråta ögonen ur mig, komma tillbaka till vuxenlivet och ta livet av mig. För jag tror verkligen det är så. Nu är det bäst även om man skulle kunna tänka sig att kanske växa upp och så lite snabbare just nu.

Just nu är bäst.


Jag tror bestämt min feber har kommit tillbaka. Jag fattar ingenting. Och varmt är det. Helt micrad i huvudet. Så där att allt flyter ihop litegrann, fast man vet inte om det egentligen. Man har bara en aning som lägger sig precis ovanför ögonbrynen.

Jag är ledsen för alla meddelanden, samtal, mejl och andra sorters kontaktförsök jag har försummat på sistone. Jag skulle kunna skylla på att jag inte orkar svara för jag är micrad, men hälften av kan nog bara konstatera er ointressanta. Ingen fara dock, blir ni plötsligt intressanta så ringer jag upp. Då ringer jag upp jätteofta så att ni inte orkar med mig istället. Och då känner jag mig dissad och kommer aldrig mer prata med er.
Så jobbar jag. Är det en ointressant relation eller på annat sätt tärande så är det lika bra att skita i den. Menmen. Inget är för evigt förutom kärlek. Inte heller uppbrott. Och likförbannat är jag så jävla ball.

Det är jättevarmt här, inte om fötterna. Fötterna är kalla. Precis som vanligt. Jag tror dom går på 5-skiftet.
Och jag älskar när folk säger till en att de har 3-skiftet eller 5-skiftet whatever och bara antar att alla vet vad dom pratar om. VAD FAN ÄR DET?Inte alla sitter fast i ekorrhjulet. Än.

Roxanne är gjord av The Police i orginal tydligen. Och absolut inte lika bra som moulin rouge-covern. Spotify försöker få mig att lyssna på Macarena. Jag kanske inte har feber, jag kanske är psykiskt störd. KANSKE. Som marsvinen, de tappar hår när de till slut blir för uttråkade. Sen kan dom aldrig få tillbaka håret för att det är en hormonobalans för att dom var så jävla uttråkade. Och vem skulle inte bli det av att sitta i bur hela livet och tugga på samma jävla äckliga frön jämt. Dom kan inte ens hoppa, dom liksom skuttar en liten bit upp och sen kravlar resten.

Men det gör ingenting för dom kan inte prata. Det är när saker börjara kommunicera som det blir jobbigt att ha dom hemma. Som torktumlaren till exempel. Fanskapet vägrar sluta pipa när den är klar. Och så äter den upp saker. SOm strumpor och.. strumpor, mest.


Ich bin ein klein biber. För så länge sen att jag inte ens visste att jag var kär då. Jag är som modern keramik idag. Micrad teflon.


Jag ska ta en dusch och kanske skriva lite i marginalerna på sudokun. Som dom andra gökarna.



Adios amigos. Mama's got a brand new ride.