Ett hav av nonsens

Jag kan inte låta bli att tycka om när golvet är fullt av kläder som inte är mina. Som man brukar säga, hellre naken än påklädd.



Upptäckt: Lily Allen. Riktigt roligt faktiskt. Brittiska brudartister verkar har en alldeles egen genre av rå och rolig stil. Äckliga men oemoståndliga på något sätt. Eller kanske mer så att britter i allmänhet är äckliga med sin sjukt feta inälvsmatmat (andra i-länder la ner det där med att äta inälvor när köttfärsen började packas i plast) och incestiga förebilder.
Engelsmän är äckliga men fascinerande, de lyckas på något sätt få omvärlden att tror att dom är värdiga bara för att dom pratar brittisk engelska när dom egentligen bara röker på, dricker pints och sätter på varandra på tvättmaskinen i något skabbigt radhus.
Men man måste ju älska det på något sätt ändå.

Om ni längtar efter lite brittisk serie där intet av det amerikanska plast-känslan infinner sig kan jag rekommendera Skins! En riktigt bra serie (de röker på, dricker sprit, knaprar piller och sätter på varandra med inslag av mental ohälsa. En genomgående känsla av att allt är lite åt helvete men att det inte gör så mycket så länge man lever) som är väl värd känslan av att man aldrig någonsin vill sätta sin fot på engelsk äckel-mark igen! ( min plikt som genuin flata är att tycka om säsong två bättre, men båda är faktiskt fuckin' A )


Byebye baby, jag ska sparka lite säck och hångla upp min flickvän.