Några dagar kvar.
Jo. Det blev en fika med väktaren. Den var nog rätt trevlig, men det satt massa par på stället och det enda jag kunde tänka på var henne. Händer, ögon, leende. Det var helt omöjligt att slita tankarna på något annat än att jag mer ön någonting annat i världen önskade att det var hon som satt med mig på stället.
Om det är någonting jag har kommit fram till är det att jag skulle ge upp vad som helst för henne. Pengar finns överallt.
Till och med mamma har hajjat läget nu. Det krävdes ungefär ett gråten-i-halsen-samtal. Lite flashbacks.
Kommentarer
Trackback