Ett hav av nonsens

Ibland tänker jag på hur hennes hand känns i min. Eller hur det är att få vakna med henne nära. Det är då ni ser mig se lite lyckligt frånvarande ut.




Jag ber om ursäkt för att jag är tjatig och tråkig, men jag är kär. Faktan och det kommer någon annan dag.

Dagens citat:

"Even if someone wakes you up every day by sneezing you in your face you still love his sneezes more than someone elses kisses"


- Two days in Paris

Jag kan måla, handla, baka (tom. bullar!) OCH träna judo. På en och samma dag!




Helt klart prisvärd säger dom. Slå till du också!

 Hur många gånger måste man lova sig själv att inte läsa bloggar innan man verkligen lägger ner det?

Radiohead - You



Och jag skiter i att du inte gillar den.

Jag tror inte du vill ha mig. Längre? Nej, det finns ingen anledning.

Jag drömde igen förresten.


Jag hade gett upp och var på väg till en skola någonstans på landet. Jag gick på en landsväg iklädd shorts när det plötsligt började snöa. Av okänd anledning har jag täcke med mig, föga förvånad märker jag att det inte täcker benen. Snön som från början singlat lite förstrött ner från himlen börjar nu bli mer aggressiv i sin framtoning och letar sig in under täcket.
När jag kommer fram visas jag upp till ett vindsrum där det sitter andra misslyckanden och väntar på något. Dom frågar varför jag är där och jag svara att jag inte orkar längre. Om det inte funkar här så ska jag ge mig ut i världen igen, men just nu ska jag försöka här. Den rödhåriga killen dyker upp och jag kallar honom för mongo, han skrattar lite åt mig och säger att jag kan vara mongo själv. Det lilla fönstret bakom honom är täckt av spindelväv. Föreståndaren kommer upp för trappan till loftet och förklarar att han har ansvar för gårdens vänstra sida och kvinnan som kommenterat min klädsel hade ansvar för framsidan av gården. Jag bestämmer mig för att hata henne. Hon har inte förtjänat min respekt.

Ett antal osammanhängande händelser senare har jag missat möten och vet inte om tecken dom andra kan.


Det känns jävligt bekant.

Så hela sommarn har det varit tjat om denna Anna Kournikova ("vemfan är det?" undrade jag i hemlighet). Tennisspelare fick jag höra (och vem orkar bry sig då?). Ramlade omkring på youtube och hittade just denna Anna Kournikova. Ingen sa att hon var modell och slampig? HUR I HELVETE KAN MAN GLÖMMA ATT NÄMNA DET? Djees. På riktigt killar. Visa lite respekt här, det är sånt man säger!

Hur som helst. Inte riktigt min bag det där med ryssar och slampor. Men ändå, lite fascinerad måste jag säga att jag är. Dom här ryssarna vet hur man tjänar pengar. Nemas skrupler verkligen, man borde nog ha lite ryssgener i sig ändå (helst inte klädgenerna eller blekgenerna som alla ryssar verkar vara förbannade med dock).


För övrigt finns det en radionkanal som heter gaydar(!). Musiken lyckas på nåt sätt bli jävligt gay också(trots att det är helt normal radiomusik med lite mix). Skillade dj's (gay är man i alla avseenden tydligen) antar jag. Glittrig kajal och äckliga skjortor (brittgay, brrr..), men det är ju bra liksom. Om ni har iTunes finns kanalen i radiolistan under fliken "dance".
iTunes radioflik är något helt underbart och nyupptäckt (för min del iaf)!Vad som inte finns där är inte värt att höra!



Puss och kärlek (som 152 cm glädje skulle skriva)


Puss och kärlek, mer

Det har varit en av de bättre lördagarna på ett tag. Jag behövde det. Jag behövde oss. Utan världens alla krångligheter.


Det kan vara så att det är det enda jag behöver. Oss.

Så jag fann mig själv tryckandes ner plommon i muffins till det enorma dunket av en fransk dance-radiokanal. Drickandes folköl. Nöjd som fan var jag också. Jag tror jag är konstig. Jag borde åminstonde gjort hasch-brownies. En skam för ungdomen är vad jag är!


Hur spenderade du din fredagkväll?



Jag känner på mig att den här kvällen inte kommer bli bättre tyvärr. Jag borde supit skallen i bitar.


Man kan väl kanske kalla mig ambivalent. Eller ambivalents mamma.

Okej, så jag har sålt mig. Det var inte så farligt, nu ska jag bli en snuskigt bra säljare och tjäna mer pengar än Jessica Albas bröst. Jag tror det är det som kan rädda situationen (även om jag älskar att bli dissad 300 ggr om dagen).
2 veckors provanställning, klarar jag den bjuder jag på drinkar i baren. Jag svär mannen!


Hursomhelst, paniken har lagt sig och jag tror det kommer lösa sig. Man måste jobba för vad man vill ha har jag för mig att någon sagt nån gång. Så är det.


Summa sumarum; jag har provanställning som säljare som jag bestämt mig för att äga, paniken har lagt sig, har du en fin lägenhet nånstans så kan du säga till mig. Slutligen, jag är kärare än du och min flickvän är snyggare än din. Ja. Idag gnuggar vi salt i såren.

 Vänd, snälla snälla vänd.



Kanske är det för att jag har sålt mig igen. Den här gången till företagssjälen. Jag är från och med imorgon säljare (och ja, en bit av min själ fastnar där på pappret med mitt namn).

Jag vill gräva ner mig och gråta.



Äckelkänsla, släpp nån gång!