Ett hav av nonsens

Jag måste erkänna en grej. Jag har alltid velat se mig som en lite analytisk människa som hellre iakttar andra än lägger sig i själv, men om sanningen ska tala mig i ansiktet så är jag nog inte fullt så analytisk som jag skulle vilja vara.
Om sanningen verkligen ska fram så är jag nog mer bara jävligt finsk och förvirrad. Följdfråga;
Hur framställer man det på en arbetsintervju utan att det låter för negativt?
Jag menar, om man säger det lite vitsigt så är det ju ingen fara, men på riktigt. Dom kommer ju märka att det inte var ett skämt så småningom.. Gäller att försöka hålla sig närvarande under hela intervjun alltså. Häri ligger problemet, det finns så mycket annat att funta på! Typ.. snubbens slipsval, hur hans barn kommer se ut, om kaffet är nybryggt, försurning, om han har sur mage, om hans fru är sur, varför hon är sur, om han är bra i sängen, varför han har valt att inte raka sig idag.
Som sagt. Det är alltid lite svårt att hänga med i vardagen för oss.

Men ni gillar oss ändå. Eller hur? Jag menar, NI hade ju inte fixat en partyand av einars kaliber!