Ett hav av nonsens

Följande händelseförlopp utspelade sig under ca 3 minuter för några dagar sen;

Jag stod på busshållplatsen (ni vet känslan), fick ett sms (jag har fått ett sånt tidigare), det började regna (sidvind & 6°), iPoden hittade en äckligt passande låt (The Postal Service) och jag såg planet försvinna in i regnmolnen.

Needless to say hur jag kände mig då. Den har fortfarande inte riktigt släppt, den där rastlösheten som uppstår när planet lyfter. Om det är något jag lärt mig så är det att den inte kommer göra det förrän jag går runt ett hörn och får fjärilar i magen (om ni bara hade vetat). Och nej, att det var helt ologiskt gör mig ingenting.
Kom hem. Vi börjar om igen..där ute eee deee så kallt! Magnus <3

Och nej, igen, jag är inte kär i Magnus. Skärp er.