Ett hav av nonsens

För en tid sen gjorde jag ett val som var nödvändigt för mitt fortsatta leverne. Jag valde aktivt bort människor ur mitt liv som på olika sätt gjorde mig illa. Det var deprimerande få kvar, men de som fanns kvar efter urstädningen hade den gemensamma faktorn att alla var, och till viss del fortfarande är, sig själva med mig.
Det var ingenting jag egentligen tänkte på när jag valde bort folk, det kändes hel enkelt fel att vara med dom. Det kändes som att de ljög för mig.
Om det är någonting jag verkligen tar illa upp för så är det när någon ljuger för mig. Att folk dagligen ljuger om lite vad som helst för vem som helst (inklusive sig själva och sina vänner) har lett till att jag inte kan vara mig själv med dom. Vilket i sin tur betyder att jag ljuger för mig själv.
Jag klarar inte av skollivet längre. Kalla mig pretentiös om ni vill men det är väl lite som elallergi antar jag.

Idag påmindes jag om hur falska människor kan vara, inte minst mot sig själva. Det får mig att krympa ihop och vilja gråta.