sunshine
Jag såg det verkligen inte komma. Inte så här iaf. Jag tänkte mig inte att min amerikanska machoamerikan till baslärare skulle vara den vars axel jag skulle gråta ner. Räknade inte med tårar alls faktiskt, men när det väl började så tog dom inte slut. Det tittades snett en hel del på fröken Malmqvist idag.
Jag hade tippat på raseriutbrott eller möjligen isolering och depression. Nästan vad som helst men inte det här. Jag orkar inte bära upp allt längre, jag orkar inte!
Är det svar nog nu? JA ! Jag ÄR LEDSEN! Jag gråter, känner mig 400 kg tung, orkar inte välja en enda gång till, kan inte förmå mig till att se folk i ögonen. Jag kan inte ta i min bas utan skaka på händerna. Ja jag är ledsen. Nej jag kan inte ta ansvar för precis allting. Nej jag är inte tuff och självständig. Ja jag behöver hjälp. Nej jag tänker inte lämpa över det här på någon. Nej jag behöver inte dåliga skämt.
Förlåt för allt jag har missat på senaste tiden förresten. Förlåt alla som drabbats, det var inte meningen.
Kommentarer
Trackback