Ett hav av nonsens

I mitt huvud är det fullt av bilder och ord. Helt packat, jag ser människor mötas, bilar krocka, duvor som bygger bo. Det är nästan helt fullt av bilder, där det inte är bilder finns det ord. Ord med olika många stavelser och bokstäver som borde betyda något. Jag vet det. Mitt intellekt vet att det borde betyda något men känslorna har fastnat någonstans för dom är inte med mig idag. Kanske blev dom kvar i någon dröm men här är dom inte. Gör orätt mot mig eller ge mig en ros, känslorna vill inte infinna sig idag. Kanske för att protestera mot hela grejen med alla hjärtans dag eller nåt.

Fortfarande hänger mitt intellekt med. Så vad händer egentligen med mig? Vad ska jag bli? Vem är jag egentligen? Ska jag bli en sån där som lever på bidrag och bara hänger på andras initiativ? Ska jag behöva se ner på mig själv? Blir jag en sån vi skämtade om?Intressant hur en framtid kan ändras så snabbt och hur det påverkar en personlighet.

Som att någon stulit själen ur kroppen på mig. Lite så ,men mindre dramatiskt än så. För jag är som sagt ganska likgiltig idag. Hade jag känt hade jag nog varit förbannad, mina händer vill skriva saker som själen skulle gråtit över.