jantelagen gäller inte oss
På bussen hem idag kunde jag inte sluta le. Det är sant, jag kunde inte. Man får inte le utan på bussen, jag vet, men det gick verkligen inte att sluta. Folk blir liksom arga när man ler till synes utan anledning. Kanske för att dom själva inte har något att le åt ? Fast jantelagen på 116 till Lindö får sig en törn, för här ute finns ett gruppboende för utvecklingsstörda. Dom känner helt klart inte till jantelagen, eller så är jantelagen som bibeln, tolkningsbar.. Härlig mix av brats och folk som slickar sig i näsan alltid. Och så jag som står över alltihop, eller hur det nu var.
Det är för övrigt för dåligt väder för att springa,så det blir till att leva med både det och sitt dåliga samvete. Topp.
Jag är ju inte jätteskadad iaf, och jag kan fortfarande inte sluta le.
Annars då? Joo.. Det finns väl ingen anledning att läsa någons blogg om man inte vill veta eller? ( oui, c'est pour toi ;)
Kommentarer
Trackback