Ett hav av nonsens

En känsla av maktlöshet och likgiltighet har smugit sig på mig. Den måste ha kommit när jag sovit för jag kan inte minnas stunden då jag insåg att det inte spelar någon roll vad jag gör.

För det verkar inte göra det, jag landar inte på fötterna som katter alltid gör, mer att det kanske inte spelar någon roll för mig hur jag landar. Det finns varken upp eller ner längre, det är nog där det ligger. Mitt balanssinne är tillräckligt rubbat för att inte längre känna någon skillnad på upp eller ner. 

Vad spelar det då för roll hur jag landar? Jag vet inte.

Jag finner ett visst nöje i att inte veta har jag märkt. Det ger en frihet. Ansvarsfrihet. Dagen då jag börjar veta saker måste jag också ta ansvar för dom, och det vill jag inte. Främst för att jag inte känner att jag kan. Ser ni den onda cirkeln ta form? Om jag inte lär mig kan jag inte kunna, kan jag inte så vill jag inte. Cirkeln blir dock inte ond förrens jag gör den ond. Det finns tillfällen jag önskat att jag fungerat annorlunda, men för det mesta vet jag tillräckligt lite för att inte bry mig.

Problemet är att det börjar bli väldigt mycket jag inte ska veta om för att få ha min ansvarsfrihet. Jag måste omedevetet ignorera enorma mängder information för att få leva som jag gör.

Jag börjar överväga att istället lära mig allt för att få leva i frihet under ansvar som det så fint kallas. Tyvärr är ordet ansvar lika relativt som alla andra ord. Ansvar betyder att ta konsekvenserna av sitt handlande enligt moraliska principet. Lagar även kallade. Mina lagar är inte alla andras lagar. Jag lever inte enligt boken. Min vardag är för mig moraliskt riktig, men för andra hel oacceptabel. Jag är beroende av diverse saker, helt okej enligt mig. Ingen annans problem enligt mig, har inte varit det heller tills nu. Någon har satt min balans åt helvete. Jag är inte ensam längre.

Det är bra, men min värld är uppochner.

Jag har inte tid med mer svammel. Jag ska få mina medeciner och efter dom kommer jag bli normal igen. Jag doppade bara huvudet under ytan en stund när ingen fanns här för att tvinga mig andas.

Vi hörs nästa gång jag dyker.