Ett hav av nonsens

Idag var det då dags för julspelet med klass 2abc från Hagebyskolan i St. Johannes kyrka. Vi har övat hela hösten och det är jordens sötaste ungar det där. Det har varit mycket skriverier om just Hagebyskolan och hur problematisk den är yadayada.. Det är klart att det är mycket problem på skolan, jag förnekar inte det, men har någon tagit sig tiden att se det bra? Har någon sett barnens leenden när dom får uppmärksamhet och uppskattning? Varför alltid koncentrera sig på det dåliga? Kan ingen där uppe i hönshuset se barnen som dom är och inte som någon ostyrig problemgrupp? Barn är underbara och behöver bli uppskattade, inte bortglömda i något hörn för att deras äldre syskon kastat ägg på någon (troligen för att de inte fick uppmärksamhet tidigare)!

Jag blir glad ända in i hjärtat av att se barnen varje fredag, hur de lyser upp av att få sjunga och dansa, vilken enorm kärlek dom har och hur oförstörda dom är av allt. Så varför i helvete ger media en så fruktansvärt sned bild av det?!

Människor älskar andras olycka. Men att barn inte blir sedda, det är allas olycka.

Och när jag ändå tänker på lycka kommer jag helt osökt in på chokladmousse av diverse slag. Det snurrar runtruntrunt i mitt huvud av dig..

Det är extremt svårt att välja framtid vänner. Extremt.