Ett hav av nonsens

Fuck it.

Den här veckan är jag stolt (stoltare än vanligt, dvs.) ! Och alla som inte är stolta med mig får fan hålla käften och spela tevespel eller nåt.



HAPPY PRIDE! (Och varje annan dag på året är en jävla heterokarusell, så kom inte här och tjöte!)

Jag kan inte spy, jag är för rädd. Det sitter i halsen och all koncentration går åt att inte få upp allt.




Om ett tag, när jag har stirrat mig blind på mina brister, kommer jag tillbaka. Tills dess får ni mitt leende.

En skitbra grej att komma ihåg är att stänga dörren till sitt rum. Även om folk i närheten är ganska liberala.




töhö

Det är lustigt hur man kan hitta på saker när man drömmer. Ta inatt till exempel. Jag var helt övertygad om att jag skulle till Spanien, ensam, och att jag skulle flyga klockan två. Jag hade missat in-checkningen och någon som skulle jobbat men mig på nåt sätt satt på krogen istället. Vi blev arga (för nu var vi plötsligt några stycken) tills vi blev övertygade om att ölen var billig och att det inte var kul att jobba (okej, kanske inte så orealistiskt). Efter en något luddig mellandel om lite rulltrappor och whatnot kommer den riktigt underliga delen av drömmen som får mig att undra lite över mina referenser. Ett åskväder rullar in (och inte den där vanliga sorten, den här jäveln slår ut hela stan). En snubbe har räknat ut fördelarna med det här och väntar vid döda personers (dom dog av åskan på nåt vänster) hem och företag för att plundra när vilsna anhöriga undrar vart personerna tagit vägen i ovädret (jag skyller på tv). Nästa episod är på riktigt freaky. Jag var Paris Hilton. Ja gott folk ni läste rätt. Jag var PARIS fukkin' HILTON. Fast brunett. Det lustiga var att jag som Paris bara uppfattade vem jag var för att folk ropade efter mig som Paris eller typ viskade. Själv såg jag bara mina sjukt höga stilettklackade skor. Jo, jag var med i Sex and the city också. Inget konstigt där egentligen, jag var bara det. Som Paris fortfarande. Det är en lite halvunderlig upplevelse att vara någon annan och minnas det. Särskilt när man är Paris Hilton som brunett i SATC. Okej, glöm Paris och SATC nu.
Vi är på skolavslutning i skogen. Alla andra är på en brygga och typ dyker och så. Vi (vilka är vi egentligen?Någon som har tagit en tripp med mig inatt eller?) hackar ner på människor som jag faktiskt inte gillar i vanliga livet heller, så det kändes bra. Jävla fjortislantisar. Jag blir så trött på idioterna. Jag måste verkligen hata dom på riktigt, eller okej, den ena snubben mer än den andra, för det är fan inte ofta man i drömmen vräker ur sig så ackurata skällsord som jag gjorde inatt. Eller som VI gjorde (på riktigt människor, jag gillar er mer och mer när jag tänker på det. Funderar på att lägga upp en annons i DN eller nåt, snälla kliv fram om ni känner igen er!).  Eller så är min avsky för dom lika ogrundad och ologisk som resten av drömmen. Hm.. Nej! JAG HAR RÄTT! Ålveeys. Haha, han såg ut som en fettvalk på ben när han "dök". (ja jag vet att det är lite som att be om hat att säga så, men på riktigt. Sånt får man ju inte säga när man är vaken. Man måste passa på)

Nej nu ska jag inte besvära er mer med mina aningen skruvade drömmar. Men det jag ville komma fram till (tror jag, har jag någonsin haft en poäng liksom..?humdidum efterkonstruktion) är nog att jag är jävligt nyfiken på var drömmar kommer ifrån. Vilka jävla hörn i hjärnan producerar dom här LSD-tripparna egentligen?!


Jaja, nu drar jag till grannlandet tillika min moders hemland Finland för att äta, trösta och läsa serietidningar i en vecka. Jo, lite alkohol lär ju rinna i blodet. Vi är ju finnar, dricker spriten med sked. Tsss... sked. Ärligt talat, vem använder sked? Dropp! Kan ju låna farsans. Hursom, någon om vill ha något? Det blir nog färjan hem, so to speak.


Ha det bra! Har hört att ni ska få fint väder här nu när jag drar så passa på att njuta av både min frånvaro och vädret! Peace out!

Oh djeez. Ser jag ut som att jag bryr mig? Tänk om det fanns en blockera-knapp man kunde trycka på när man tröttnat på folk. Hör av er när ni fått ur er allt det där jag blir otrevlig av. Jag vill bara dansa.


Puss hej.

Jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag inte längre bryr mig om när folk glor på en. Det är en fördel när man dansar på väg hem från jobbet. HELA vägen hem.
BRA DÄR MARIA! 'Cause I don't give a damn...

På senare tid har det blivit en del prat om relationers brådska. Allt ska gå så fort fram. Alla älskar att klaga lite då och då och jag måste medge (mina egna ord till trots) att ingen har med andras relationer att göra.
För på riktigt folk, om två människor trivs riktigt bra ihop och känner att de träffat rätt ska man nog unna dom det. Även om vi älskar att måla fan på väggen och veta bäst vilken färg satan har på sina underkläder.
En relation kan antagligen gå för fort fram, men då är det nog ämnat att gå åt helvete på ett eller annat sätt?Inte riktigt så att det behöver hjälp på traven. Är det så att en relation tar upp 150% av någons medvetande kanske det behöver var så, det kanske tom. är så det ska vara?

Nej, att säga att en relation går för fort fram är till 90% saknad av den ena halvan av relationen i fråga. Med detta sagt kan jag påpeka att två förhållanden i min närhet går jävligt fort fram. Bara för att man går med i en sekt betyder inte det att man får döda sin barnflicka. (Ja jag vet, dom kallar mig metafor-drottningen)


Pusshej, lycka till!

Ja hejochhå, det är lustigt att det som krävs för att två personer ska knyta an till varandra alltid innefattar skitsnack om en tredje person.

Nej, jag må ha tappat bort min själv litegrann någonstans men det här är något jag inte är. Jag smutskastar inte folk bakom deras ryggar, slynbeteendet får gå på någon annan. Byebye babe.

Det finns en anledning till alla kramar och vi-förstår-dig-du-är-ursäktad-leenden jag har fått idag.
Inte för att det hjälper mot min tomma stackars säng.

Ett nytt effektivt sätt att förstöra en annars jävligt fin dag.



FITTA.Så att säga.