Ett hav av nonsens

Hopp.
Så idag när det frågades hur jag mådde svarade rösten "lite upp, lite ner du vet.." medan insidan hånlog lite. Jag låter mig inte luras en gång till, den här glädjen är min och ingen dum jinx ska få förstöra mitt inre leende.
Om sanningen ska fram mår jag ändå rätt bra. Jag tror det är vädret. Eller någon. Man får väl kanske egentligen inte säga att man mår bra, folk blir så sura då har jag märkt, men jag skriver det ju bara? Ja jag är stressad och ja jag har ångest för studentkläder och framtid men det känns som att det kommer reda upp sig på något sätt.

Tro.
Jag har nog egentligen inte så mycket tro i den religiösa meningen, inte om man ska lyssna på de lärda iaf. Jag vill inte påstå att jag är varken lärd eller särskilt vis men jag har tro på mitt sätt. Det räcker för mig.

Kärlek.
Kanske en sammanfattning på allt. Jag har ett mål med mitt liv, jag ska älska livet och allt det innebär så mycket jag bara kan. Att sen fördela kärleken lite jämnt har aldrig nämnts. Därför kan jag skamlöst ge mer kärlek än jag någonsin trodde kunde existera till människan jag älskar lika mycket som livet självt. Det räcker ändå inte.